Blå andetag mot lyckliga slut

Han slog igenom med dunder och brak för 21 år sen. Efter åtta skivor och år av tystnad är nu Toni Holgersson tillbaka med en ny kritikerrosad skiva.

2010-08-12 13:09 Toni Holgersson föddes 1966 i Stockholm. När han 23 år senare blev Grammisnominerad för sin första fullängds-CD "Toni Holgersson" kom det inte som någon överraskning för honom. Istället kändes allt helt naturligt.
- På något sätt var det som att det bara blev som det var meningen att det skulle bli. Jag minns att det kändes så, att det inte var något konstigt, berättar Holgersson när jag ringer upp honom en tidig fredag i juli.

Han hyllades som den nya Ulf Lundell och även Tonis andra skiva, ”Louise & Kärleken”, som släpptes året därpå, blev Grammisnominerad. Framgångarna fortsatte med tre ytterligare skivsläpp och en turné med Lisa Ekdal, Björn Afzelius och Mikael Wiehe.
Historien om vad som hände sen känner nog de flesta till vid det här laget. Så vi stannar kvar en stund till vid genombrottsåren.
- Allt vara bara väldigt roligt då. Det klingade bra med hur jag ser på livet. Vill man verkligen någonting så verkar det oftast som att det funkar. Det kanske är en naiv tillit till livet men jag har den grundinställningen. Sen tror jag inte att det handlar om att det till varje pris måste bli exakt som man föreställt sig. Oftast blir det ju bättre än om man hade fått bestämma helt själv. Har man ett sikte inställt så känns det som att det som händer är det som ska hända. Sen behöver det ju inte handla om en massa applåder och bekräftelse men man behöver en brand för att det ska kännas meningsfullt. Applåder har jävligt kort hållbarhet. Men när jag har skrivit en låt känner jag ett slags existensberättigande inför mig själv.

Berätta om nya skivan, ”Ibland Kallar Jag Det Kärlek”.
- Det är min son som har producerat skivan. Han heter Dante Kinnunen och spelar trummor i The Concretes. På den här plattan jobbar jag med några musiker som jag tidigare inte arbetat med. Musiker som har kommit in via Dante skulle man kunna säga. Jag är väldigt nöjd med skivan.

Plattan har fått många positiva och bra omdömen i tidningar och av musikkritiker. Är det något du uppmärksammar? Läser du recensioner?
- Ja, det är alltid kul. Mina låtar spelas ju inte speciellt mycket i radio så då har man ju inte så jättemånga möjligheter till att folk ska få veta att man har släppt en skiva. Så det är jävligt skönt att det har synts att det har kommit ett nytt album.

Har du någon favoritlåt på nya skivan?
- Nja, det varierar nog. Jag tycker att alla låtarna är bra.

Hur var det att arbeta med din son?
- Det funkade väldigt bra, lättjobbat. Efter att vi hade pratat om låtarna och de visioner vi hade med de så kändes det tryggt att lämna det i händerna på honom. Sen är jag ju oftast med hela vägen ändå, men då det är tusentals beslut att ta så kändes det skönt att släppa en del till honom. Annars hade min hjärna kokat över.
Toni Holgersson har genom åren fått mycket beröm för sina texter. Både från andra musiker som av journalister. När han arbetade med en psalmskiva tillsammans med Irma Schultz Keller förklarade hon, "Det är inte många som är begåvade nog att både skriva bra texter och bra musik och dessutom har en röst som berör. Det är en stor ynnest att få vara med på den här resan”.

”När jag sätter mig för att skriva försöker jag hitta en nivå där hjärnan tänker, ett rum att vara i där jag kan formulerar mig.”

- För att nå dit behöver jag vara ostörd. Det får inte finnas en massa saker runt omkring. Som till exempel att teven eller radion är på, det får inte finnas så mycket annat helt enkelt. Jag tvingar mig till det där rummet genom att stänga av allt annat. Jag har så jäkla lätt att bara konsumera annars. För att skapa något eget behöver jag tysta allt omkring mig. Så att det blir så tråkigt att det enda jag kan göra är att skapa.

Har du några planer på att skriva böcker framöver, med tanke på din tallang för låttexter?
- Jag har tänkt att jag ska försöka ge själva skrivandet lite mer plats i alla fall. Att åka bort och lämna gitarren hemma och bara ha med mig penna och papper. Eftersom jag aldrig har gjort det så känns det stort och svårt men jag ska ge det ett försök.

Var finner du inspirationen till dina låtar och texter?
- När jag väl börjar så blir orden i sig själva någon slags inspiration. Mitt liv har ju ibland handlat om missbruk och när jag landat från det så har det fallit sig naturligt att jag skriver av den resan.

Inspiration kommer från livet med andra ord?
- Ja, precis. Jag hoppas att det ska fortsätta så utan att man måste falla från högsta våningen varje gång. Men det får väl visa sig.

När man läser intervjuer med dig och artiklar om dig, så handlar de till stor del om just ditt tidigare missbruk och hemlöshet. Blir du inte trött på att prata om det?
- Jo, det blir väldigt enahanda. Den biten finns ju med i mina låtar och det är inget jag hymlar med. För mig känns det inte så himla laddat. Jag vet ju själv när man läser intervjuer så får man ibland en känsla av att den som blir intervjuad själva har ringt till tidningen för att få berätta något. I så fall skulle jag ju inte göra annat än att berätta om mitt knarkande. Jag är trött på att läsa om det. Om jag under en dag pratar en halvtimme om mitt missbruk så är det inte hela världen. Men står man utanför och läser om Toni Holgersson så skulle det ju inte vara något annat än just det. Som jag sa, det blir så jävla enahanda. Mitt liv handlar om så mycket annat. Men den nya skivan handlar ju mycket om de åren, så ok, jag får väl ta det. Men sen får det vara färdigpratat om det. Då får dom hitta något annat att fråga om.

Den nya plattan är den åttonde som du ger ut med eget material. Hur många fler blir det? Har du något uppsatt mål?
- Jag hade faktiskt just åtta som mål. Det har även varit med turnummer sen jag var liten. Jag har alltid gillat siffran åtta. Spelar alltid på åtta om jag står vid rouletten eller något liknande. Så det känns väldigt skönt att ha prickat den. Jag får väl hitta ett nytt turnummer nu.

Hur ser du på musikindustrin idag. Nu när det inte säljs lika mycket skivor längre och de nya vägarna som skivförsäljningen måste hitta och allt annat?
- Det känns nästan märkligt att det görs skivor. Med tanke på att det säljs så lite skivor. Man måste hitta ett nytt sätt för att få det att gå runt. Det har länge just handlat om de fysiska skivorna men det är ju bara en låsning som man har i huvudet. Det är lite tråkigt när man lämnar det klassiska att man spelar in en skiva, släpper den, går i skivaffärer och så vidare. Men så är det med allt som man har gillat och lämnar. Man är ju uppvuxen med allt det där. Men folk kommer att få samma kickar av att hitta musik på andra sätt. Sen vet inte jag hur det kommer att se ut. Det undrar nog alla just nu. Om tio år kommer det finnas ett nytt sätt som det hela rullar på i.

Jag har förstått att du hade Elvis som stor idol när du växte upp. Hur mycket av det bär du med dig i din musik?
- Ja, han var en sån där idolkärlek som man bara kan ha en gång i livet. Jag gillar melodierna i hans låtar. De har satt sig i min ryggmärg. Jag gillar fortfarande många av hans låtar. Speciellt de ballader han gjorde i början på 70-talet. Jag hoppas verkligen inte att det låter som att jag försöker göra Elvis på svenska men jag tror att man alltid bär med sig sina första stora passioner. Det färgar nog det jag skapar idag utan att man tänker på det eller att det går att spåra.

Vad lyssnar du själv på nu förtiden?
- Jag tycker Bonnie Prince Billy är väldigt bra, John Prine är en fantastisk låtskrivare och Annika Norlin sjunger väldigt bra.

Till sist Toni, kan du definiera ”frihet” och vad det betyder för dig?
- Frihet är att kunna få välja en tillvaro där man känner sig behövd, där man tillför något.
Av: Fredrik Gustafsson

Skriv ut Tipsa en vän Dela