Jag minns dig med glädje
Hon skulle ha fyllt 25 år i år. När allt tog fart för många år sen, när febern rusade genom alla som träffade henne, då var det nog inte många som trodde att det skulle fortsätta så i så många år. Man tänkte nog kanske inte ens på det.
När man efter varje sommar, hög på minnen, musik och dofter, såg tillbaka på allt det vackra, reflekterade man aldrig över att allt en dag kunde vara tillända.
2010-08-12 13:25 Jag minns den musik som hon förmedlade, den variation hon erbjöd och alla de vänner som man träffade genom henne. Det känns ibland som om det var igår jag och några vänner hyrde en stor jäkla Chrysler Voyager och åkte 31 mil bara för att få träffa henne. Vi gjorde det för att hon lockade oss så förbannat. Hela äventyret det var att få umgås med henne. Vi gjorde det för att vi förstod hur fattigt allt skulle bli om hon försvann.
Förhållandet var stormigt, fyllt av sylvass glädje men såg även många gånger omöjligt ut. Gång på gång räddades allt precis innan vi sladdade in i bergväggen. Men något hade hänt under de senare åren, något hade förändrats. Det var inte riktigt samma sak längre och hon lockade inte lika intensivt. Hon tappade bort sig själv i en desperat jakt efter vad som var i ropet. Och till slut, en dag i juli, blev det omöjliga helt enkelt fullkomligt omöjligt. Hultsfredsfestivalen kastade in handduken och rev upp många själsliga sår runt om i landet. Men kanske var det lika bra. Innan allt gick för långt. För nu kan jag fortfarande minnas varför vi en gång i tiden var så galet förälskade.
Av: Fredrik Gustafsson
